Det finns inga kompletta regler för när i respektive på ska användas som rumsprepositioner, eller hur de skiljs åt. Här hittar du några riktlinjer, och framför allt expempel.

I används ofta när platsen kan tänkas vara en volym.

Jag är i sovrummet.
Vasen står i vardagsrummet.
Maten lagas i köket.
Det är varmt i bastun.
Skorna står i hallen.
Det är kallt i källaren.
De bor i hus/lägenhet/villa.
I gästrummet sover Kalle.
Pärmarna finns i arbetsrummet.
Handdukarna hänger i badrummet.
Tvätten sorteras i tvättstugan.
Nycklarna ligger i bilen!
Vi är många i landet! (in the country)
Granarna står i skogen.
De sitter i trädgården.
I simhallen har de undervisning på onsdagar.
Så mycket saker det finns i garaget!
Böckerna står i bokhyllan.

Men: Lådorna är på vinden.

På – här kan man tänka på platser som är offentliga, eller som innehåller många människor. Du kan också tänka på en yta.

Tjejerna är på bio.
Marknaden är på torget.
Jag har parkerat på gatan.
Boken lånade jag på biblioteket.
Den köpte jag på Hemköp! (Men: Jag är i affären.)
Frimärken kan du köpa på posten.
Han har ett möte på banken.
De är på jobbet.
Vi träffas på restaurangen.
Klassen gjorde ett besök på brandstationen.
De träffades på sjukhuset.
Vi ses på stationen!
Stövlarna står på golvet.
Boken ligger på skrivbordet.
Huset är på Island/Öland.
Barnen är på stranden.
Familjen är på landet. (in the country side)
Han är på toaletten. (här tänker vi ursprungligen på toalettstolen mer än rummet)

Men: Båten ligger i hamnen.

På eller i eller båda? Ibland kan man använda både på och i beroende på vad man menar:

Hon går i skolan.
Mötet är på/i skolan
Hon sitter i fängelse.
Jag jobbade på fängelse.
Hon går i kyrkan.
Vi träffades på kyrkan (kyrkan som institution; i kyrkans lokaler, kanske på svenskundervisning eller filmkväll)
Bilen står på gatan.
Det är ett hål i gatan.